Club Zebra. Ett snobbställe?

Det var 70-tal. Den progressiva musikrörelsen överskuggade nästan all annan musik och en stämd gitarr avfärdades som rena imperialistfasoner. Jag minns hur min jazzälskande pappa brukade skruva på radion om kvällarna bara för att svärande stänga av igen. -"Balalajkor och murarskjortor för hela slanten", tyckte han. Känslorna gick åt båda hållen. Anders och Bo hade heller inte mycket till övers för proggmusiken utan höll sig till skivor märkta Atlantic, Motown och Stax. Vintage-soul från Detroit och Philadelpia uppblandat med allt från Led Zeppelin till tidig Chicago. Politiskt korrekta grupper som "Träd, Gräs och Stenar" "Samla Mammas Manna" och "Arbete & Fritid" lyste med sin frånvaro .

Samtidigt tyckte Statens ungdomsråd att det var hög tid för en granskning av discovågen som sköljde över landet och studera dess potentiella hot mot den allmänna folkhälsan. Club Zebra och Kristinehamn var ett givet besöksmål. Ryktet om de unga ägarna med sin populära klubb och exotiska ideér varav en var att åka sportbil till Stockholm nattetid för att fylla den med djupfrysta pizzor, hade inte undgått huvudstadens kulturbyråkrater.

Pizza-express tidigt 70-tal. Foto: Bo Olson

Bo högläser roat ur rapporten "I Nattens Ljus".

Det var inte alla som gillade Club Zebra. Elaka tungor ansåg det snobbigt och långsökta kopplingar gjordes med kön utanför New Yorks, Club 54 där bara de utvalda fick komma in. Att det var Anders och Bassens gemensamma och passionerade intresse för musik som var den största drivkraften var det dock aldrig något tvivel om. Stockholms-artisterna älskade stället och deras professionella inställning. Snart bad alla stora svenska akter att få stanna till vid Eldaregatan 6 med sina obligatoriska  "Ford Apache med släp" under sina turneér.

Anders ger sin förklaring på framgången med Zebra.

Apropå musikintresset. Anders och Bassen hade tidigt skaffat sig erfarenhet av att vända plattor. Inspirationen hade de bl.a hämtat från en DJ på klubben Pacha i Sitges, strax utanför Barcelona. Det var dåtidens Ibiza. Bo minns hur han kunde få så omöjliga mixar som "10 Years After" och Frank Zappa att lira. På Zebra mixade de från sitt lilla DJ-bås som placerats lite ovanför dansgolvet. De hade lite olika musiksmak. Anders lutade mer åt det rockigare hållet medan Bo fick ryktet att spela musik "det inte gick att dansa till" men där alla dansade ändå. Ett fantastiskt betyg!

Anders vänder vax i DJ-båset på Zebra. Foto: Bo Olson