Let There Be Rock

Så var sista skylten uppspikad, sista tekniken kollad och sista inventeringen av dryck och lättare tilltugg avverkad. Återstår bara att sträcka på ryggarna och stolt blicka ut över lokalen. Hoppas nu det kommer massor med underbara människor imorgon.

Let there be rock!

Skruva-Spika-Gaffa

Rena rama Sweden Rock härinne nu. Igår kväll kom Cömpa och Henrik in med Jerry Williams gamla gitarrförstärkar-låda. Den såg ut som den stått i ett vägdike sen hösten 1978. Perfekt för sitt syfte med andra ord. Roligast av allt var när de två ljudteknikerna hamnade framför väggbilden med Sex Pistols. -"Wow! En SB55 med orginal puffskydd! och kolla in de förstärkarna och mic-stativen!"...Typ så lät det från dessa rutinerade herrar. Idag revs innanmätet ut och in monterades en CD-spelare som levererar Pistols-konserten från 1977 på repeat. Gunnar skruvade så att svetten lackade. Nu är nästan allt på plats. Nästan..

Gunnar mekar i Jerkas låda.

Lite senare kom två killar med "vepan" som ska sitta utanpå huset och dra till sig åskådare som flugor till socker. Det var en mäktig syn att se mexitegelvägg på det gamla trävirkeshuset. Det finns inget som går upp mot kontraster.

Mexitegel kontra träfasad...

 

 

Inte nog med detta..Tapetseraren Tomas kom förbi med sin gamla drickamaskin från 70-talet och den blev snart fylld med de tre stora. Cuba-Cola, Trocadero och Champis. Premiären kan kicka igång. Let there be rock!

Läskande gott!

Tre klassiker!

Nerräkning..

Man kanske frågar sig..Hur lång tid kan det egentligen ta att hänga ett par tavlor på en vägg? Det har snart gått en vecka och det har jobbats från 08.00 på morgonen till minst 19.00 på kvällen. Konstant! Det är så mycket detaljer som ska fixas. Inte bara ska bilder hänga rakt i ett hus som är skevt som en gammal sko. De ska även märkas upp, dateras, hommageras och belysas.

Turistbyrån slår på stort!

Vidare ska det affischeras på stan, press kontaktas och dörrar döljas med tidsenligt material. Visst! Kommer ni ihåg ölrings-persiennerna, alternativt orienteringsplast-remsorna i kulörta färger? De är inte lätta att få tag på kan jag säja. Toppa sedan med att man kommer på hur skönt det skulle sitta med en 70-tals gitarrförstärkare utan innehåll, lite korrekt vinyl, en engelsk flagga i naturlig storlek, orginalstol från Zebra, ölglas från Pripps, en drickamaskin med pommac och Coca-Cola..osv osv.. Då går dagarma jäkligt fort. Glädjande nog så kommer folk in med dessa grejor utan att man ens behöver åka och hämta! Man blir rörd.

Jerry Williams gamla stärkarlåda!

Sedan är det all planering inför öppningen. De roliga kafferasterna och problemlösar-sittningarna med Ulla och Gunnar och de andra på Bildarkivet. Mycket garvande blir det mellan stressattackerna. Imorgon är det helgdag och vi tar välförtjänt ledigt. Eventuellt...

Tänk Cuba-Cola, Pommac, Trocadero, Fruktsoda...

Bråda dagar..

Att bygga en utställning från scratch är ingen lek och det ska det inte vara heller. Men ingen regel utan undantag som det heter. Att få ha med sig Birger Signal, a.k.a mr 100% en hel helg då all elektronik och teknisk utrustning ska på plats är ett rent nöje. Trötta som få efter två dagars intensivt monterande och planerande slog vi oss ner på de medhavda sacco-säckarna och njöt av utsikten i det stora rummet.

Kan Lars Wallin så kan väl Club Zebra..

Idag vidtog det stora hängnings och inredningsgörat. Morgonmöte med Bildarkivpersonalen, starkt kaffe och medhavda mazariner...så var vi igång. Internet kopplades upp, Skype-intervjuer till det sista videomontaget avverkades, interiörer byggdes och press-träff förbereddes. Nu är klockan snart 20.00 och jag sitter själv, mycket glad och nöjd och beskådar en fototapet så vacker att det kunde vara sixtinska kapellet. Det är Club Zebra 1977. Thomas Johansson heter målaren/tapetseraren som åstadkom detta mästerverk. Själv hade jag massakrerat den värre än Sid när han sjöng my Way. En stor eloge till Thomas. Jag bjuder på en smygbild...Resten får ni uppleva på lördag. Väl mött 12.00.

Thomas Johansson, en av alla goa volontärer!