lördag 22 mars 2014

Arkiv: Del 1

Nostalgi är grekiska för hem (nostos) och sjuka (algos). Hemsjuka helt enkelt. Som exil-kristinehamnare kan man lätt hänfalla åt detta. Sommaren 1977 då Sex Pistols spelade på Club Zebra och Elvis nån dryg månad senare dog i sitt hem var jag och halva stan på fotbollsresa med Villastadens IF. Destinationen var holländska Eindhoven och alla skulle få träffa Ralf Edström som blivit proffs där. Vår målvakt Per Höijs pappa, sotarmästaren Henrik filmade alltihop med sin super-8 kamera. Under projektets gång tog jag kontakt med Per och undrade om pappa Henriks filmer fanns kvar. Per sa han skulle kolla och ringde senare med det glada beskedet att han hittat dem i en låda på vinden. Så efter en scanningsprocess och lite digitaliserande kunde jag titta på rörliga bilder från resan och den tiden! Det är förstås oerhört stort och känslan är enorm när jag tittar på materialet.

Bengt 12 år skakar tass med dito gammal PSV spelare. Foto: Henrik Höij
Inför filmen med Club Zebra bestämde jag mig för hög nostalgifaktor. Även om Zebra-huset står kvar i nästan identiskt skick skulle det bli svårt att enbart i ord beskriva dofter, interiörer och stämningar. Det skulle helt enkelt komma att behövas massor av arkiv och därför sattes Super-8 högt upp på önskelistan. Jag minns stans 70-tals filmklubb som gjorde actionfilm med livsfarliga stunts utförda av Anders Bergström. Hoppet från silon nere i hamnen har etsat sig fast för evigt. De blev ju faktiskt så stora att dåtidens barnstjärna Harald Hamrell (Pojken med guldbyxorna ni vet!) kom till stan och jobbade med dom. Fotografen Mats Ardström följde senare Harald till Stockholm där de gjorde såväl kort som långfilm tillsammans. Harald är numera kanske mest känd för alla sina Beck-filmer på 4-an och den populära TV-serien Äkta Människor.

 
Kristinehamnsfotograf Mats Ardström i tidigt samarbete med Harald Hamrell.

De som gav mig störst förhoppning att lyckas i arkivletandet var dock "Kungarna av Arkiv". Olle Häger och Hans Villius. Radarparet som gjort alla odödliga historiska dokumentärer på SVT. Det var i Stockholm när jag jobbade med CCCP-Hockey 2001 som jag träffade dem och de berättade att Kristinehamn hade det finaste arkivmaterial de stött på utanför Stockholm och att jag skulle vara stolt över alla fina fotografer som arbetat och verkat där. Ja, ni fattar. Det var tungt!

En gammal hjälte. Hans Villius (R.I.P). Foto: SVT
När jag började leta låg stans Bildarkiv fortfarande i Kvadraten. Ett helt fantastiskt hus perfekt lämpat för ett arkiv av stans dignitet och storlek (se: Häger och Villius!). Gunnar hejade och välkomnade mig. Jag ställde lite lösa frågor och fann mig snart sittandes och lyssna till denne Gunnar som drog historier om stans alla kondis, fik, svartklubbar och rockställen på ett mycket målande sätt. Fantastiska minnesbilder (av sånt som jag inte ens upplevt, :) poppade som popcorn i huvet på mig. Ett par veckor senare låg det en VHS (ja, analogt kassettband) med samlade sjuttitals Super-8 filmer från stan. Avsändare var Gunnar och Ulla. På bandet fanns Harry Mobergs och Mats Holmstrands fina men hemska betraktelse över rivandet av Staketgatorna 1972, Erik Fasth med sina ungdomligare experiment och mycket mer. Jag hittade till och med en filmsnutt från Källgårdskolan där gamla kompisar är med! Så stort tack till Ulla och Gunnar. Staden kan (och förhoppningsvis gör de det), tacka dessa två eldsjälar för oerhört mycket!
Gunnar och Ulla i utställningstagen på nya Bildarkivet. Foto: Bengt Löfgren

-"Tjing för att vara Ralf Edström!". PS. Ralf lär ha hängt på Zebra.

Stillbilder är också ett kapitel för sig. Med dagens digitala minneskort är det bara att spreja tusentals bilder, framkalla i datorn och vips lägga ut för hela världen att beskåda. På den gamla tiden gällde det att sikta, vänta och trycka av vid exakt rätt tillfälle. Du hade bara 24 eller i bästa fall 36 försök. Att framkalla var dessutom dyrt. Efter en dryg vecka kom resultatet och du fick betala närmare hundralappen för kalaset. Allt var sannerligen inte lyckat men du fick ju i alla fall behålla negativen!

1 kommentar:

  1. Hej. Pers pappa hette Henrik. Tack för en härlig blogg.

    SvaraRadera